Livet!

Det är så många som så länge har sagt att jag ska starta en blogg...så här är den. Läs den och gråt;)! Jag kommer att skriva om mitt vardagliga liv. Om min fina familj mina underbara vänner, om mitt text skrivande. Om min underbara kärlek Pelle och vår älskade son Noah. Om mat och musik, livet som artist och mitt turnerande med mitt älskade Wizex med allt vad det innebär! Tv, radiointervjuer, dansgalor, festivaler, skivinspelningar och rep! Ja om allt mellan himmel och jord..och lite Wizex:)! Anna<3>

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från oktober 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Mama!

Hej igen!

Satte mig precis med en kopp kanel the och läste igenom förra månadens Mama och kände att jag var tvungen att dela med mig av Mamas krönika:)! Helt underbar att läsa och som man känner igen sig:)! I alla fall jag!

Mamas krönikör: Malin Wollin

"Mitt på ängen stod min soffa"

Det var den förste juli och solen grillade nacken på min väg ut till brevlådan. På sommaren hänger den alltid snett på endast en krok då sommarvikarierna inte är försiktiga med sitt lådsläng. Mycket riktigt hade den hakat ur den ena skruven och hängde sorgset på sniskan. Jag rättade försiktigt till den igen och öppnade locket. Det verkar tungt. Så slår en bekant doft mot ansiktet. Tunt papper med många bilder, tryck, kemikalier och nytt, och mer kemikalier.

Det var en het sommardag i juli och den första höstkatalogen hade kommit. Och hade jag längtat efter små romantiska klänningar och försvinnande små bikinis i februari så blev jag fullständigt golvad av alla murriga kappor, stövlar i mocka och överdimensionerade sticketröjor. Höst! Allting blir ju bättre på hösten, det vet alla.

Nytt blad, nya möjligheter och nu ska precis varje aspekt av livet uppdateras och förbättras. Livet 2.0.

Huset ska alltid vara städat, även barnens rum där det ligger färdiggjorda läxor och släta kläder över stolsryggen varje kväll. Jag ska inte så mycket som snudda vid en deadline, än mindre passera dem. Jag ska simma och springa och inte titta på tv. Jag ska äta rawfood och hemgjord granola med bovete och det ska alltid vara ordning i tvättstugan. Inte en enda gång ska jag springa ner naken med håret på ända och leta flicktrosor när klockan är femiåtta en tisdagmorgon. Aldrig mer ska Arvid förnedras i flicktrosor.

I början av oktober ska vi åka till en djup skog och hitta svamp och blåbär och ingen ska bli bajsnödig.

När jag var barn fick vi aldrig La Redoute eller H&M. Men vi fick Cellbes. Cellbes hade mormorskläder, så som mormödrar såg ut när jag var barn med vadlånga kjolar i klara färger, höga blusar och rullat hår. Cellbes var sorgligt. Att få Cellbes katalogen i brevlådan var som att leta bland ettan och tvåan och bara hitta Helgmålsbön.

Men så fanns ju Ellos. De hade jeans och behåar som man inte hade användning för. Och så hade de inredning. Fantastiskt inredda rum som kändes jätteäkta eftersom man kunde se att utsikten utanför var ett stort fotografi föreställande en äng i dåligt upplösta färger. Rummet kunde vara ett mysigt kök med matchande duk, stolsdynor och gardiner med veck. Och jag tyckte att det var ouppnåeligt snyggt, så perfekt. Så snyggt som i Elloskatalogen kommer jag aldrig att få det, tänkte jag för mig själv och konstaterade att då kunde man ju lika gärna önska sig en pool med guldkant  och ett stall fyllt med vita ponnys. Jag menar när man ändå höll på och dagdrömde.

Hundöron. Hundöron överallt där de åtråvärda plaggen och möblerna fanns. Man vek och var helt övertygad om att allt man paxade skulle finnas inom räckhåll. Men så köpte man aldrig något.

En gång. En gång fick jag köpa en soffa på Ellos.

Jag undrar just hur länge jag fick tjata innan mamma sa ja. En tvåsitsig bäddsoffa som var rosablommig. Två ryggkuddar som var högre mot mitten så att de tillsammans skapade ett valv som krönte soffan. Två lösa kuddar vid armstöden, kuddar med volanger. Den var det vackraste jag sett. Och jag fick fylla i talongen och beställa. 1499 kronor kostade den om jag minns rätt.

Talongen skickades iväg och veckorna gick. Jag hann faktiskt glömma bort den. Och plötsligt en dag på väg hem från bussen över ängen så stod den där. På ängen. Som i en dröm. Budet hade väl inte orkat hela vägen ner eller så trodde han att på landet lägger man människors post på ängen och sedan apporterar kossorna hem den till husse och matte.

 

Som ni säkert har förstått, efter ord som Ellos, blommig och volang, så var den fullständigt extremt jätteful. Men det såg jag inte då. Jag såg en ungdomsdröm. Nu skulle mitt liv bli så mycket bättre. Alla killar som var söta skulle älska mig bortom tid och rum, jag skulle få större bröst och mina USA-strumpor skulle sitta som på Cissi i 7A och göra mina vader minst lika åtråvärda. Från den dagen hade jag det vackraste rummet av alla. Den var svår att sitta i och omöjlig att sova i men alla avundades min rosablommiga juvel.

Och allt tack vare katalogen.

Mitt liv förändrades inte nämnvärt och i soffan låg jag och hånglade med just ingen alls. Ingen söt och ingen ful och USA-strumporna halkade ner på mina spinkiga ben.

 

Men.

På varje bra köp går det elvahundra dåliga. Allt är inte en rosablommig tvåsitssoffa vet ni. Allting är ju så fantastiskt i katalogen. I modetidningar sitter modellerna i konstiga poser, armarna är krokiga och minen är svår. "Klänningen på bilden finns hos Tiger och kostar 3500 kronor" står det trots att modellen har på sig en polotröja.

Och så gör man ännu ett av de där åttahundra felköpen som efter det att man hämtat paketet på posten, förlåt macken, visar sig vara en trist bastopp som är nopprig redan innan man tvättat den. Man tittar på sitt efterlängtade köp och undrar vad som hände med modellkänslan. Man lägger försiktigt ner den i sin tillhörande påse , förseglar och klistrar på returlappen.

Och så kryssar man ännu en gång i returorsak: "Motsvarade inte förväntningarna."

Känner ni igen er:)?

Anna<3

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hur ska man kunna veta?

Morsning alla finingar!

Det var ett tag sen men nu är jag tillbaka!

Har medvetet valt att inte vara anträffbar så att säga. Varken här eller på Facebook. Det är mycket just nu som händer runt mig och tiden till att sitta vid datorn har inte funnits, ej heller lusten även om det blivit lite tid över.

Nån sa till mig att han/hon inte förstår hur jag kan sitta "hela" dagarna vid datorn och spy galla över än det ena än det andra? Vart hittar jag tiden och varför? Har jag inget bättre för mig? Gå ut och gör annat!!!

När alla dom här frågorna kom blev jag först lite handfallen men jag har ju hunnit fundera lite på det här nu och jag har väl egentligen inget bra svar förutom att, det är mitt liv och min tid och om jag vill sitta en timme framför datorn om dan så har jag all rätt till det! Jag anser inte att jag skadar varken mig själv, min familj eller min karriär. Det är min åsikt. Man behöver inte fråga varför eller hur eller när! Ja varför kan jag berätta och det är inte för att få folks erkännande eller liknande, utan helt enkelt för att skriva av mig! Det kan jag i vanliga fall göra på annat sätt men har inte haft nån vidare inspiration till att skriva några texter så då har jag inte gjort det. Det är inget man kan tvinga fram. Att blogga är ju ett alternativ till Facebook men har inte gjort det så länge så jag är väl inte riktigt redo att stänga av Facebook än. Däremot har jag pausat....

Sån här blir jag alltid! Så fort det är nån som "skäller" eller får mig att få dåligt samvete, så intar jag alltid en försvarsställning! Som så många andra! Jag tycker det är jätte jobbigt när folk "skäller" på mig. Speciellt när jag vet att dom har aningens rätt. Jag blir ledsen, jätteledsen......

Sen är det folk som sagt till mig att jag blivit lite mer bitter på senare år. Att dom inte riktigt känner igen mig. Den där glada, sprudlande, friska, goa Anna. Var är hon? Och då blir jag oxå fundersam. Är det så? Är det verkligen så illa?

Att man går in i olika stadier och faser i livet och blir "vuxen" och får andra synsätt hör väl till livet?

Jag känner ju inte själv som dom här människorna säger! Javisst att jag kan bita ifrån och att jag tycker mycket och funderar mycket men herregud hur var jag då innan? En zombie???:)

Även om det är mycket nu så har jag simultanförmåga! Jag kan göra och tänka på många olika saker samtidigt. Som det här inlägget...det har tagit....4 minuter än så länge:)! Och på den tiden har jag hunnit planera vad som ska göras i vilken ordning så morgondagen då jag ska opereras och repa i Bromölla blir så smidig som möjligt! Jag har tagit emot två mail angående jobb och skickat iväg ytterligare två ansökningar! Telefonsamtal har blivit ringda och mormor ska passa Noah idag så vi kan göra sånt som vi inte riktigt hinner annars!

Jag vet själv vad som händer i mitt liv, vad jag går igenom och vad som måste göras. Sen om allt kommer att ordna sig, det vet jag inte?! MEN JAG HAR EN PLAN!!! Den är redan satt i verket, den jobbas på varje dag. Jag sitter inte på mitt feta arsle och gör ingenting!

Så vilka är då ens vänner? Dom som hör av sig när allt går bra men som sen försvinner när det kommer bittrare tider? Eller tvärtom! När saker går lite slow och det är lite små jobbigt är dom där och tröstar och tycker synd. Sen så fort det börjar gå bra så är det knäpptyst. Svenska avundsjukan? Fattar noll!?  Eller dom som "skäller" på en och lägger sig i ens liv precis hela tiden? Både när det går bra och dåligt! Jag vet svaret själv. Dom riktiga vännerna! Det är bara det att dom här människorna är så jävla irriterande:)!!! Glad över att ni finns i mitt liv:)!

Så just idag sitter jag här och önskar att livet vore liiiite enklare;)!

Kärlek<3

 

Varför har vi så bråttom?

Ja varför har vi jämt så bråttom? Med allt! Vad vi än tar oss för eller vad vi än går igenom eller vad vi än ska göra så är det bråttom!!

Har funderat mycket på det här...ja jag gör ju det:)! Funderar mycket!

Framförallt på det här med att man vill att ens bebis ska komma innan BF!!! Typ redan en månad innan.

Jag är själv mamma och sista tiden är  jäkligt jobbig och går jäkligt långsamt och det gör ont precis överallt. Det går varken att stå, gå eller ligga. Allt är bara jobbigt men låt för sjutton bebisen komma när den kommer.

Det pratas om att springa i trappor, dricka hallonbladste, färdknäppen, stimulera bröstvårtor..you name it! Mycket av det här är alldeles säkert helt ofarligt men jag förstår inte denna fantastiska hysteri?

Men sen har jag även läst att många av de örtmediciner blivande mammor stoppar i sig för att dom tror det hjälper, rent av kan vara farliga! Hur tänker man då som blivande mamma? Att stoppa i sig saker man egentligen inte vet ett dugg om? Det finns liksom inga vetenskapliga bevis som säger att dom överhuvudtaget fungerar eller om dom är ofarliga och då hade jag ALDRIG vågat stoppa i mig dom!

Varför vill man skynda på och riskera nåt? Låt naturen ha sin gång! Bebisen kommer när den kommer!

Man har klarat av det så här långt, i nästan 9 månader, man klarar säkert att bita ihop några veckor till! 

Om din barnmorska eller läkare säger att vi måste nog sätta igång dig lite tidigare eftersom bebisen är för stor, eller för liten, eller om du fått graviditetsdiabetes, har för högt blodtryck eller att det finns nån annan risk för dig och ditt barn så är det en helt annan femma. Men är det inte så så är jag av den åsikten att man tar det lugnt, biter ihop och väntar på att det lilla pyret själv tittar ut.

Har hittat en liten länk där man kan läsa lite om det här!

Bara lite saker jag funderar på mellan blöjbyten och lek:)!

Ha en riktigt bra star på veckan go vänner!

Anna<3

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tankar!

Jag är inte vidare religiös men jag hoppas verkligen att det som man skickar ut i universum kommer tillbaka hundrafallt!!

Här är några rader som hjälpt och tagit mig framåt!!

 

Också i lexikon kommer arbete utföra succé!

Vad vi bäst behöver i livet är någon som förmår oss att 

 göra vad vi kan.

Det behövs två människor för att skapa en relation- men det behövs bara en för att förändra samma relation.

Trots att vi aldrig haft  så mycket fritid och aldrig levt så länge-har vi aldrig haft så bråttom.

Det är lättare att känna sympati för en väns lidande än för hans framgång.

Är du säker på att du saknar det du söker?

Tänk vad världen sett bra ut om människan hade varit så god som hon ofta utger sig för att vara.

Försök att acceptera det du inte kan förändra.

Den filosof som kom fram till att ett väl utfört arbete aldrig behöver göras om-hade nog aldrig rensat ogräs.

Tänk att världen ser ut som den gör trots att det finns så många kloka.

Den farligaste av våra fördomar är tron att vi inte har några.

Felsteg kan bli trappsteg uppåt.

Senare blir ofta för sent.

Livet är en glimt mellan två evigheter!

<3<3<3Anna

Världens Barn!

Fredagen den 12:e oktober ska jag få vara delaktig i nåt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat! Wizex ska uppträda på Insamlingsgalan för Världens Barn och det känns otroligt hedrande! Det är stort och jag är redan nervös;)! Såklart!!! Ni som känner mig vet hur jag funkar!

Och sen händer det igen! Den 21:e ska vi vara med i Bingolotto. Det känns såklart oxå väldigt kul och spännande! Vi kompar bl.a Lasse Sigfridsson (Lasse Stefanz) på en låt från hans nya soloplatta!

Vi kommer även jobba tillsammans med Lasse på Cinderella den 7:e november. Vi kommer att köra en 45:a med honom så kom och kryssa med oss vetja! Det kommer att bli superkul!

Lite tankar mellan blöjbyten och tvätt:)!

Anna<3

Äldre inlägg