Hej fina ni!

Det har under några månader nu varit ganska stressigt och rörigt bl.a med flytt, nytt jobb, personliga grejer m.m. Men nu känner jag att jag är på banan igen och saker och ting börjar falla på plats. Man känner liksom att allt börjar ljusna och nu är det som det ska vara. En härlig känsla!!

Man har också märkt vilka ens riktiga vänner är när man hamnar i en sån här situation. Familjen finns alltid där, i mitt fall säger jag att det är en självklarhet men så är det inte för alla. Men vännerna är få, tyvärr.

Jag är väl inte heller världsbäst på att be om hjälp eller säga ifrån när det börjar mörkna och bli för mycket. Har inte heller mina allra allra bästa vänner i krokarna så då blir det också lite svårare men ni som finns i mitt liv ni är guld värda och jag älskar er så otroligt mycket. 

Har märkt att jag blir väldigt introvert när det blir tuffare. Fyller dagarna med göromål och skuffar undan problemen. Ser man dom inte så finns dom inte!:) Men dom kommer alltid smygande och biter dig i röven till slut. Har under den här perioden lärt mig ganska mycket om mig själv. Vill så otroligt gärna vara alla till lags och mår riktigt illa när folk missuppfattar mig och drar förhastade slutsatser. Vem loosar i slutändan? Jo det är ju lilla jag! Jag har märkt att folk i princip kan tycka och framförallt säga vad som helst utan att överhuvudtaget få dåligt samvete eller att folk tycker illa om dom så vad i helvete går jag runt och fiser för och är så jävla rädd?

Nä hädanefter blir det inget censurerat för lilla fröken Sköld, det kan jag lova.:) Om folk kan ge sig på mig så kan jag totalt SKITA i det! Vuxenpoäng!!

Varför bry sig om sådant som inte betyder ett skit i slutändan. Som aldrig kommer att påverka min familj eller mitt liv på något sätt, i positiv bemärkelse.

Att få skriva av sig lite varje dag är en sorts frihet för min del. Att dela med mig av mitt liv är nåt som jag gärna gör och tänker fortsätta med för det ger mig väldigt positiv feedback.

Att vara stark.....att våga visa sina svaga sidor, att gråta, att be om hjälp och framförallt att visa medmänsklighet är att vara stark i mina ögon. Att aldrig med flit göra nån annan människa illa. Att få nån att känna sig mindre värd än vad den är är så otroligt fult och jag känner så många som sysslar med sånt här och ni borde SKÄMMAS!

Jag har skrivit en lista med råd till mig själv som jag tittar på varenda dag. För jag har nämligen märkt, att den uppfattning du har om dig själv uppfattar oftast inte din omgivning. Man ska nog inte höja sig själv till skyarna allt för mycket innan man lärt känna sig själv.

Att bli en bättre människa är mitt nya mission!

Vad är ditt?